absoluetjansson

Jopp, det blev lite blått efter den nålen.

Svullnaden lägger sig för varje dag. Det ska bli skönt om man nu återfår sin känsel under ögonen och ner till hakan. Har som sagt bara känsel i pannan, vet inte om jag har full känsel där ens. Men tror det.. Det är som värst under ögonen, kinderna, näsan, vänster sida överläpp. Hakan har blivit bättre..

När jag åt förut gjorde det ont i ryggen och magen, jag trodde för ett ögonblick att jag skulle få sluta äta. Nej då, jag kämpade mig igenom det med och nu har jag inte haft ont på någon timme i bröstet.

Jag har slutat med en sort medicin idag, den gjorde mig riktig dålig. OJ, måste ta medicinen.. paus i skrivandet.

Ja... vad ska jag göra efter jag fått ro i mina käkar då? Förutom att le, le, le och skratta. Jag skulle vilja börja sjunga, någon som kan fixa det åt mig? Är kören ett alternativ för en sådan tjej som mig? och vart ska man börja då? njaaeej.. Jag skulle vilja kunna sjunga, för det är så fint. Kanske inte kören kan ge mig låtar, men dom kanske kan ge mig tonerna. Sedan är jag ju påhittig, orden kommer från hjärtat och fort ner på pappret. Vad är inte mer romantiskt än att sitta på stranden med någon man tycker om, att ha sångrösten och med gitarren i handen?

Jag har kommit på att det finns så mycket i mitt liv som jag skulle vilja göra, bara det att jag inte ger mig chansen till det, är det för att jag inte orkar eller har tålamod till att fixa saker för att jag vill att saker ska ske här och nu? Eller är det bara så att jag har så dåligt självförtroende att jag inte vågar tro på att jag fixar saker?

Vart vill jag?