.

Tog en promenad runt Högboda, insåg då vad jag saknar mycket från den gamla tiden. Fast sen trampade jag vidare och sade till mig själv.
- Fan det är inte borta, allt bär jag inom mig, det finns i minnet nu och där får det stanna hur länge det vill.
Är glad över att jag fick en sådan fin uppväxt.

Ett jädrans tryck i huvudet på mig, känns som blodet pressas ut mot tinningarna...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0