Drömmer vidare


Alltså förlåt att jag inte skriver lika mycket som innan, men jag tänker mycket för mig själv om kärleken, jobb, skolan.. jag har fullständig panik.

Skolan
Ja, som de flesta säger är att det ska bli skönt att gå ur! Visst tänker jag, men vad bra man har det egentligen och jag kommer sakna att gå i skolan som bara den. Speciellt alla lärare och själva skolan, vännerna kommer man ju ha kontakt med. Jag lovar att snart kommer tårarna och på studenten får jag nog låna med mig morfars näsduk.

Jobb
Senast nu frågade mormor om jag sökt något jobb, hehe.. Jag lovar att jag sitter och tänker på det hela tiden och jag ska nästa vecka skriva ihop till ett cv. Om man bara kunde få ett erbjudande så kunde jag tacka ja, jag är inte kräsen så, utan jag kan nog tänka mig vad som helst. Tyvärr har jag missat många praktik chanser, eller ja. Någon, men de är väldigt viktiga dagar det. Man skaffar sig liksom den erfarenheten och man tar liksom mer ansvar och jobbar självständigt på en helt annan plats. Jag fixar det här!


Kärleken
Är det något, så är det den som är jobbig. Man vet ju inte vad man känner längre, olyckligt kär kan man kalla det. Man skulle bara vilja läsa andras tankar, så vet man det rätta istället för att direkt dra slutsatserna så negativt. Jag vill inte tappa lusten nu, men känner snart att jag måste släppa taget och gå. För jag vill inte höra hela tiden "han är blyg" för jag vet inte om jag kan tro på det eftersom personen verkar inte vara intresserad, är det för att jag inte verkar vara intresserad? Fan jag vill väl inte klänga på någon jag tycker om, jag blir ju rädd för att det ska se fel och jobbigt ut. Sedan när några säger till mig "du kan ju få den du vill ha" Jo säkert?! :( Samtidigt är jag en sådan människa som vill jobba med kärleken, att någon ska tycka om mig som inte sett mig förut som intressant. Jag ger kärleken hellre tid, än att den ska komma med blixten, den blir liksom starkast så känner jag.

Nej jag får fortsätta att drömma. Men nu vet ni i alla fall hur det ligger till kära läsare, var inte blyga mot mig, för det behövs inte. Visa vem du är och vad du känner för mig istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0