absoluetjansson

 
Nu är jag hemma i högboda, har precis fått i mig lite youghurt och knäckis! Ska försöka ägna mig åt projektet ikväll, vet inte vad som ska fyllas i mer. Sen ska jag möta upp ulrik kvart över 3 på tisdag slutar skolan 14.50 då, så det passar mig bra.

Ska även hålla egen idrottslektion på måndag med Nathalie och Amanda! Så det kommer nog bli kul, ska även nästa vecka lämna in projektet "boken" ev. någon utvärdering, ska kolla sen vad de vill ha av mig. Sedan på fredagen ska jag inför en grupp hålla ett muntligt anförande om hur jag känner och sånt inför operationen + att jag ska väva in en annan text vars rubrik är "en kamp på liv och död" .. så den har jag valt ut, får se om det går att klura ut något intressant att berätta om där. 

Åh nej, nu mår jag illa igen.. :s 

Förresten ang. provet jag fick flytta bak till min sjukskrivning, då jag berättade om varför jag ville flytta fram. Anledningen till det är för att jag på senaste tiden haft prov, prov, prov och inlämningar. Jag är helt slut! Plus att klassen bråkar och nu tog all min energi slut. Har inte haft det så bra på senaste tiden och så kommer allt på samma gång. Då jag nu känner att jag börjar bli sjuk, alla är sjuka. Jag är rädd för att bli smittad så att jag inte blir klar till studenten, jag vill inte ha någon tandställning på mig under de sista veckorna på lillerud. Eller ja, inte den sista rättare sagt! Då ska jag vara metallfri! Så nej jag får inte bli sjuk, så därför måste jag ta det lugnt nu i helgen och sova jätte bra och så ska jag ta det lugnt med pluggandet, och med allting rättare sagt.

Iaf så sa jag att jag skulle operera ansiktet till Marianne, då förstod hon att det var underbettet. Jag blev så snopen när hon sa. -Underbettet? Men det är väl tur att någon mer än jag ser felet och har en jädrans bra förståelse (emma gillar) och att det känns bra att jag gör rätt. Hon sa såklart att jag var fin som jag va, och det är uppskattat! Eller det var just då i det läget, när en ändå är hängig och behöver ha något gulligt.

Tur att det finns de människorna som ändå tycker om mitt leende, fast att egentligen inte alla förtjänar det. Bemöts jag surt och jag liksom glad, eh krock? Såklart bjuder jag på ett leénde om någon annan ler mot mig, är inte det liksom självklart? :)

Så nej glada människor ska det va!