resan genom livet, tjaa..
Om 8 dagar sitter jag på bussen med syster och mamma. Vilket stort val man gjort i detta livet, är nog det största hittils i mitt liv.
Ja och på 5 dagar ska jag hinna med att få skrivaren att spotta ut min bok, snälla, snälla. Som tur är har man bestämt ett möte med skolans bästa datasnille, då jag inte direkt är någon. Fast framsidan är utskriven nu, as nice. Jag ska även köpa mig en balklänning, ska iväg på måndag och titta igen på ett annat ställe.
Nu till det svåra, ska få ihop till ett 5 minuters muntligt anförande. Måste nog läsa häftet igen och kolla igenom vad som passar bäst till att tala om min resa genom livet.
När ska jag få min ro?
Kommer jag någonsin att få den tillbaka?
Eller måste jag på något sätt prata med dig?
Hur ska jag få ett stopp av detta lidande och förstå att det inte kommer bli som det var förut. Det känns fortfarande som om du är där, du pratar. Fast egentligen pratar du bara strunt. Du tog mitt liv och gjorde om den till ditt eget, egoist och att du fick det så bra, tack vare mig, för du är personen som jag borde vara.
Dessa tankar påverkar min vardag, det ska inte behöva vara såhär. Det finns en tanke som ligger i bakhuvudet hela tiden, men den tänker jag inte berätta. Jag måste börja förstå nu, för jag är riktigt bra på den fronten, att förstå människor.
